Igår hästbesiktningar på hästområdet, en äventyrlig resa till Copacabana och invigningen på TV. Och som många andra i världen, somnade jag efter Sveriges inmarsch. Idag börjar tävlingarna på riktigt.
Ja, den stora snackisen i hästvärlden igår var så klart det faktum att Anna Nilssons häst Luron inte dragit på sig luftvägsproblem vid resan över Atlanten. Försökte förse världen med bilder men när det finns bilder i arkivet hos någon tidning eller byrå så plockar man hellre den än har färska bilder. Ett ganska bedrövligt exempel på bildval finns här. Inomhusfätlttävlan, Friends och en bild på Linda Algotsson som inte ens är bra.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/os2016/article23286189.ab
Så Linda Algotsson är nu i laget och går ut först i dressyren av svenskarna, 11.28 svensk tid. Frida Andersen och Herta går ut 15.06 idag lördag, alltså strax efter 20.00 ikväll. Sedan är det Sara Algotsson på Facebookhästen Reality klockan 11.52 och Ludwig Svennerståhl/Aspe 15.30 söndag.
Alla fyra hästarna gick igenom besiktningen men det blev mest kameraklick när Sara, Frida och Linda dök upp i de svenska invigningskläderna från H&M. Grekiskinspirerade från Olympen är väl det mest positiva man kan säga om det.
Jag och Britt från Ridehesten tog transportsystemet först till Mediacentret nere vid Maracanastadion. Det tar cirka 40 minuter. Sedan klev vi på betydligt bekvämare bussar med fällbara säten, mörka rutor och ännu mer luftkonditionering. Efter ytterligare en och en halv timme (!) klev vi av på Copacabana och vandrade längs stranden. Fantastiskt vatten och sand. Plockade med mig lite hem i en flaska faktiskt.
Men sen. Vi har en app i telefonen som visar transportsystemet och hur och när man kan resa. En liiiiten detalj i den appen är uppenbarligen att den inte visar det aktuella schemat för dagen utan ett generellt hur det är tänkt att det ska gå. Så när det då slutade köra bussar vid 13.00 på invigningsdagen så ställdes många mediateam inför faktum att ta sig dit och hän på annat sätt. Folk blev fast i presscentrat för hästarna – och vi var fast i Copacabana. Så tunnelbana via Central do Brasil och sedan lokaltåg till Deodoro. Trevlig dos av lokalbefolkningen. På tågen rör sig försäljare fritt dragandes på lådor, säckar och påsar med potatischips, vatten, läsk och diverse andra tilltugg. Ett j-la asande om du frågar mig men konkurrensen är fri – och det gillar ju jag.
Vi landade på Deodoros järnvägsstation inför det faktum att taxichaufförerna inte pratar engelska. Men en vänlig kille som jobbar på det lokala tågbolaget och kunde fantastiskt bra engelska hjälpte oss med en Uberbil som också körde oss ändra fram till vakten på boendet. Dagens hjälte som jag tyvärr glömde ta namnet på – men jag tog en bild på honom. Kanske ska efterlysa honom på Facebook.
Och så var det då invigningsdags. Jag har ju aldrig varit så här nära en invigning geografiskt. 32 minuter bort enligt kartappen i telefonen. Det var snygga tekniska lösningar med lasershowen på arengagolvet – men okommenterat var det svårt att hänga med i svängarna. Jag somnade mellan typ Cypern och Swaziland. Vaknade och såg stilfulla Therese Alshammar bära in fanan men sen var det tyvärr pinsamt att se det svenska klädtänket. Och så säger jag som Forest Gump – and thats all I have to say about that.