Mikael Persson vid OS-arenan i Deodoro vid OS 2016 i Rio de Janeiro.
Photo: Roland Thunholm / BILDBYRÅN / COP 190
Rio De Janeiro. Brasilien. Fredag morgon. Tidigt. Jetlagen har gjort att varken jag eller magen riktigt har landat i rätt tidszon, ännu.
Samtidigt är det många andra intryck som också ska smältas.
Världens blickar riktas nu mot ett av världens fem folkrikaste länder. Med OS-aktiva i alla kategorier, aktiva, press, funktionärer och volontärer är vi ännu fler.
Så låt oss då göra några reflektioner.
Samhällsstrukturen
Vi ska ha klart för oss att det är ett utvecklingsland vi befinner oss i. Internationella Olympiska Kommittén, IOC, gör sitt bästa för att dölja de mörka sidorna av Brasilien. Och visst, väljer man att titta bort när man åker med bussarna mellan de olika platserna i OS-organisationen (och det blir rätt mycket buss) så kan man vara här i Rio och säga, ja men det ser ju ganska bra ut.
Men den ekonomiska situationen är ju för den som hängt med aningen ansträngd och med ett korrupt samhällssystem som till och med fått presidenten avsatt – av vice presidenten – som ju inte heller han är fri från skit från köksfläkten. Diskussionen pågår dessutom kring om huruvida Dilma Rousseff kommer att avsättas eller inte, så formellt är presidenten ”avstängd”.
Det korrupta samhällssystemet mättes för några år sedan till 38 av 100. Ju lägre siffra desto mer korrupt. Sverige hade vid samma tidpunkt 89 av 100.
Mycket av ekonomin går ut på ett starkt försvar – vilket vi ser bevis på vid varje tillfälle då vi åker. Deodoro verkar vid första anblick dessutom vara hemvist för hela försvarsmaktens alla olika grenar. Mer om det lite längre ner.
Geografi
Vi befinner oss söder om ekvatorn och är alltså i vinterland – rent tekniskt. Igår var det mulet på morgonen när vi anlände så bergstopparna syntes inte bland molnen. Vi hade runt 19 grader när vi kom till Rios internationella flygplats.
Men, igår, vid stallvandringen och bangången på terrängbanan stack solen fram ordentligt och det var över 30 grader.
Även om vi är söder om ekvatorn så är vi n-ä-r-a ekvatorn och för den som minns sina gamla geografistuder så betyder det ju ett par saker – bland annat det faktum att vi inte har några direkta soluppgångar och skymningar. Jo, solen kommer ju upp som alltid (hoppas man ju) men det går väldigt fort och nu på ”vintern” blir det mörkt redan vid 17.30. Vilket ju betyder att solen går ner ungefär samtidigt här som hemma med fem timmars tidsskillnad.
Igår var månen bara en tunn strimma, men inte som en parentes utan som en glad mun.
OS per sé
Ja, igår kväll passerade den olympiska facklan genom Deodoro. Efter ett mycket märkligt paradtåg som är var så extremt osmakligt på många sätt. Så klart kom Coca Colas bussar med dunkande musik först och en massa poliseskorter till det. Sedan kom Nissan med sin minst lika dunkande musik och ett liveband på flaket. Därpå ytterligare några sponsorer. Och när man nästan trodde det var förbi och som om man missat facklan så steg jublet, en bunke människor kom springande, åtföljda av poliser, säkerhetsvakter och med livesändning från en buss framför. Naturligtvis HELT sponsorneutralt i bild.
Det går ju inte att komma ifrån att det här är ett marknadsföringsevent som till viss del gått över styr, å ena sidan. Å andra sidan hade det inte gått att genomföra det här överhuvudtaget utan de ekonomiska musklerna som sponsorerna har.
Som tidigare berättats så är det ju omöjligt att handla på MasterCard inom OS. Passar på att tacka Sparbanken Göinge som trots samarbetet med MasterCard ändå kunde lösa ett VISA.
På områdena där vi bor, vistas och arbetar finns det affärer och restauranger som så klart inte säljer annat än Coca-Colas produkter. Priserna är enhetliga, utan att överdriva. Höga och fria från konkurrens skulle man också kunna säga. Det är ju så det skär i hjärtat för en som är för fri konkurrens.
Militären
Klockan är sex på morgonen här i Rio just nu. Militären har precis haft morgonuppställning och hyllat nationen och fäderneslandet. Reveljen har de skippat men annars är det ett militärområde vi bor på, bakom dubbla murar och taggtråd. Jag funderade igår, när jag satt fast på bussen en extra timme på grund av avspärrningarna efter ”fackeltåget”, på vad de är räddast för. Att vi ska ge oss ut, eller att nån annan ska ta sig in. Givetvis är det nog snarast det senare. Det förstnämnda skulle inte falla mig in. Utanför olympiska trafikfilerna och säkerhetskontrollerna skulle jag inte känna mig säker överhuvud taget.
Det är militären som sköter bevakningen till det yttre. Ett antal volontärer finns i säkerhetskontrollerna men det är militär personal som svarar för visiteringen. Till saken hör att många är värnpliktiga som inte kan ett ord engelska. Så det är ibland lite farsartat med instruktionerna på vad de vill att vi ska göra. Och, då ska ni ju veta att den stora anstormningen inte har börjat ännu. Nu, fredag förmiddag är det hästinspektionen som jag kommer att åka till en stund. Men i morgon lördag, 10.00, lokal tid drar dressyren igång – och då lär det ju komma folk.
Boendet
Vi fortsätter på den militära kopplingen. Här bor vi i det som heter Deodoro Accommodation Village, DAV kort och gott. Ett höghuskomplex med ett 20-tal höghus på en kulle med alla de andra husen som utsikt från balkongen och hönsnät för fönstren. Dock är det inte direkt logementkänsla utan vi bor i delade lägenheter där vardagsrum, kök och badrum är delat men de tre rummen har separata nycklar. I lägenheten så här långt bor danska kollegan Britt Carlsen från Ridehesten. I huset bor också Sarah och Roland Thunholm, Matilda Hjertstrand, Annelie Frank (Ridsport) och Lisa Hoff (Aftonbladet). Nånstans på området bor också Linda Heed och Henrik Johnsson, kollegorna på Viasat som kör helt egen ridsportkanal under OS.
Det här blev långt insåg jag precis, men det är samtidigt lite terapi när man sitter på andra sidan jordklotet och saknar familjen. Puss till er som låter mig vara iväg på det här äventyret.