Sand i maskineriet

EJ ABO Olympic Games, Rio de Janeiro Horse inspection 2016-08-0
Olympic Games, Rio de Janeiro, Frida Andersén/Herta – en av de vackrare bilderna på länge.
EJ ABO Olympic Games, Rio de Janeiro Horse inspection 2016-08-0
Linda Algotsson är nu i laget.

Igår hästbesiktningar på hästområdet, en äventyrlig resa till Copacabana och invigningen på TV. Och som många andra i världen, somnade jag efter Sveriges inmarsch. Idag börjar tävlingarna på riktigt.

Ja, den stora snackisen i hästvärlden igår var så klart det faktum att Anna Nilssons häst Luron inte dragit på sig luftvägsproblem vid resan över Atlanten. Försökte förse världen med bilder men när det finns bilder i arkivet hos någon tidning eller byrå så plockar man hellre den än har färska bilder. Ett ganska bedrövligt exempel på bildval finns här. Inomhusfätlttävlan, Friends och en bild på Linda Algotsson som inte ens är bra.

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/os2016/article23286189.ab

Så Linda Algotsson är nu i laget och går ut först i dressyren av svenskarna, 11.28 svensk tid. Frida Andersen och Herta går ut 15.06 idag lördag, alltså strax efter 20.00 ikväll. Sedan är det Sara Algotsson på Facebookhästen Reality klockan 11.52 och Ludwig Svennerståhl/Aspe 15.30 söndag.

Alla fyra hästarna gick igenom besiktningen men det blev mest kameraklick när Sara, Frida och Linda dök upp i de svenska invigningskläderna från H&M. Grekiskinspirerade från Olympen är väl det mest positiva man kan säga om det.

Jag och Britt från Ridehesten tog transportsystemet först till Mediacentret nere vid Maracanastadion. Det tar cirka 40 minuter. Sedan klev vi på betydligt bekvämare bussar med fällbara säten, mörka rutor och ännu mer luftkonditionering. Efter ytterligare en och en halv timme (!) klev vi av på Copacabana och vandrade längs stranden. Fantastiskt vatten och sand. Plockade med mig lite hem i en flaska faktiskt.

Men sen. Vi har en app i telefonen som visar transportsystemet och hur och när man kan resa. En liiiiten detalj i den appen är uppenbarligen att den inte visar det aktuella schemat för dagen utan ett generellt hur det är tänkt att det ska gå. Så när det då slutade köra bussar vid 13.00 på invigningsdagen så ställdes många mediateam inför faktum att ta sig dit och hän på annat sätt. Folk blev fast i presscentrat för hästarna – och vi var fast i Copacabana. Så tunnelbana via Central do Brasil och sedan lokaltåg till Deodoro. Trevlig dos av lokalbefolkningen. På tågen rör sig försäljare fritt dragandes på lådor, säckar och påsar med potatischips, vatten, läsk och diverse andra tilltugg. Ett j-la asande om du frågar mig men konkurrensen är fri – och det gillar ju jag.

hero
Vår brasilianske hjälte som med hjälp av Uber löste vår hemtransport.

Vi landade på Deodoros järnvägsstation inför det faktum att taxichaufförerna inte pratar engelska. Men en vänlig kille som jobbar på det lokala tågbolaget och kunde fantastiskt bra engelska hjälpte oss med en Uberbil som också körde oss ändra fram till vakten på boendet. Dagens hjälte som jag tyvärr glömde ta namnet på – men jag tog en bild på honom. Kanske ska efterlysa honom på Facebook.

Och så var det då invigningsdags. Jag har ju aldrig varit så här nära en invigning geografiskt. 32 minuter bort enligt kartappen i telefonen. Det var snygga tekniska lösningar med lasershowen på arengagolvet – men okommenterat var det svårt att hänga med i svängarna. Jag somnade mellan typ Cypern och Swaziland. Vaknade och såg stilfulla Therese Alshammar bära in fanan men sen var det tyvärr pinsamt att se det svenska klädtänket. Och så säger jag som Forest Gump – and thats all I have to say about that.

Första intrycken – fem timmar efter

160804 Mikael Persson vid OS-arenan i Deodoro vid OS 2016 i Rio de Janeiro. Photo: Roland Thunholm / BILDBYRÅN / COP 190
160804
Mikael Persson vid OS-arenan i Deodoro vid OS 2016 i Rio de Janeiro.
Photo: Roland Thunholm / BILDBYRÅN / COP 190

Rio De Janeiro. Brasilien. Fredag morgon. Tidigt. Jetlagen har gjort att varken jag eller magen riktigt har landat i rätt tidszon, ännu.

Samtidigt är det många andra intryck som också ska smältas.

Världens blickar riktas nu mot ett av världens fem folkrikaste länder. Med OS-aktiva i alla kategorier, aktiva, press, funktionärer och volontärer är vi ännu fler.

Så låt oss då göra några reflektioner.

Samhällsstrukturen

Vi ska ha klart för oss att det är ett utvecklingsland vi befinner oss i. Internationella Olympiska Kommittén, IOC, gör sitt bästa för att dölja de mörka sidorna av Brasilien. Och visst, väljer man att titta bort när man åker med bussarna mellan de olika platserna i OS-organisationen (och det blir rätt mycket buss) så kan man vara här i Rio och säga, ja men det ser ju ganska bra ut.

Men den ekonomiska situationen är ju för den som hängt med aningen ansträngd och med ett korrupt samhällssystem som till och med fått presidenten avsatt – av vice presidenten – som ju inte heller han är fri från skit från köksfläkten. Diskussionen pågår dessutom kring om huruvida Dilma Rousseff kommer att avsättas eller inte, så formellt är presidenten ”avstängd”.

Det korrupta samhällssystemet mättes för några år sedan till 38 av 100. Ju lägre siffra desto mer korrupt.  Sverige hade vid samma tidpunkt 89 av 100.

Mycket av ekonomin går ut på ett starkt försvar – vilket vi ser bevis på vid varje tillfälle då vi åker. Deodoro verkar vid första anblick dessutom vara hemvist för hela försvarsmaktens alla olika grenar. Mer om det lite längre ner.

Militär närvaro i Rios gatuliv.
Militär närvaro i Rios gatuliv.

Geografi

Vi befinner oss söder om ekvatorn och är alltså i vinterland – rent tekniskt. Igår var det mulet på morgonen när vi anlände så bergstopparna syntes inte bland molnen. Vi hade runt 19 grader när vi kom till Rios internationella flygplats.

Men, igår, vid stallvandringen och bangången på terrängbanan stack solen fram ordentligt och det var över 30 grader.

Även om vi är söder om ekvatorn så är vi n-ä-r-a ekvatorn och för den som minns sina gamla geografistuder så betyder det ju ett par saker – bland annat det faktum att vi inte har några direkta soluppgångar och skymningar. Jo, solen kommer ju upp som alltid (hoppas man ju) men det går väldigt fort och nu på ”vintern” blir det mörkt redan vid 17.30. Vilket ju betyder att solen går ner ungefär samtidigt här som hemma med fem timmars tidsskillnad.

Igår var månen bara en tunn strimma, men inte som en parentes utan som en glad mun.

OS per sé

Ja, igår kväll passerade den olympiska facklan genom Deodoro. Efter ett mycket märkligt paradtåg som är var så extremt osmakligt på många sätt. Så klart kom Coca Colas bussar med dunkande musik först och en massa poliseskorter till det. Sedan kom Nissan med sin minst lika dunkande musik och ett liveband på flaket. Därpå ytterligare några sponsorer. Och när man nästan trodde det var förbi och som om man missat facklan så steg jublet, en bunke människor kom springande, åtföljda av poliser, säkerhetsvakter och med livesändning från en buss framför. Naturligtvis HELT sponsorneutralt i bild.

Olympic Games, Rio de Janeiro
Olympic Games, Rio de Janeiro

Det går ju inte att komma ifrån att det här är ett marknadsföringsevent som till viss del gått över styr, å ena sidan. Å andra sidan hade det inte gått att genomföra det här överhuvudtaget utan de ekonomiska musklerna som sponsorerna har.

Som tidigare berättats så är det ju omöjligt att handla på MasterCard inom OS. Passar på att tacka Sparbanken Göinge som trots samarbetet med MasterCard ändå kunde lösa ett VISA.

På områdena där vi bor, vistas och arbetar finns det affärer och restauranger som så klart inte säljer annat än Coca-Colas produkter. Priserna är enhetliga, utan att överdriva. Höga och fria från konkurrens skulle man också kunna säga. Det är ju så det skär i hjärtat för en som är för fri konkurrens.

Militären

Klockan är sex på morgonen här i Rio just nu. Militären har precis haft morgonuppställning och hyllat nationen och fäderneslandet. Reveljen har de skippat men annars är det ett militärområde vi bor på, bakom dubbla murar och taggtråd. Jag funderade igår, när jag satt fast på bussen en extra timme på grund av avspärrningarna efter ”fackeltåget”, på vad de är räddast för. Att vi ska ge oss ut, eller att nån annan ska ta sig in. Givetvis är det nog snarast det senare. Det förstnämnda skulle inte falla mig in. Utanför olympiska trafikfilerna och säkerhetskontrollerna skulle jag inte känna mig säker överhuvud taget.

Det är militären som sköter bevakningen till det yttre. Ett antal volontärer finns i säkerhetskontrollerna men det är militär personal som svarar för visiteringen. Till saken hör att många är värnpliktiga som inte kan ett ord engelska. Så det är ibland lite farsartat med instruktionerna på vad de vill att vi ska göra. Och, då ska ni ju veta att den stora anstormningen inte har börjat ännu. Nu, fredag förmiddag är det hästinspektionen som jag kommer att åka till en stund. Men i morgon lördag, 10.00, lokal tid drar dressyren igång – och då lär det ju komma folk.

Boendet

Vi fortsätter på den militära kopplingen. Här bor vi i det som heter Deodoro Accommodation Village, DAV kort och gott. Ett höghuskomplex med ett 20-tal höghus på en kulle med alla de andra husen som utsikt från balkongen och hönsnät för fönstren. Dock är det inte direkt logementkänsla utan vi bor i delade lägenheter där vardagsrum, kök och badrum är delat men de tre rummen har separata nycklar. I lägenheten så här långt bor danska kollegan Britt Carlsen från Ridehesten. I huset bor också Sarah och Roland Thunholm, Matilda Hjertstrand, Annelie Frank (Ridsport) och Lisa Hoff (Aftonbladet). Nånstans på området bor också Linda Heed och Henrik Johnsson, kollegorna på Viasat som kör helt egen ridsportkanal under OS.

Det här blev långt insåg jag precis, men det är samtidigt lite terapi när man sitter på andra sidan jordklotet och saknar familjen. Puss till er som låter mig vara iväg på det här äventyret.